07 juli, 2019

juni juli augusti


Det var först efter studenten som jag förstod
vad folk menar, när de säger att tiden går så fort.
Jag hade inte upplevt det förut.
När man gör mycket av samma sak
(pluggar, pluggar och pluggar)
och tycker att det mesta är ganska tråkigt
i livet, passerar timmarna inte så snabbt.
När man är barn är ett år så vidsträckt
att det knappt är möjligt att se slutet på det.
När man är vuxen är december inte alls så
himla långt bort från januari.

Två hela år har gått,
sedan jag sprang ut på skolgården i Lund,
och kände mig fri.
Och jäklar vad tiden går fort nu.
Det är juli och nyss nyårsafton.
Precis juni, plötsligt juli och snart augusti. 
Snart flyttar jag till Kungälv och till Nordiska Folkhögskolan,
för att återigen ta upp skolböckerna. 
Men denna gång blir det förhoppningsvis i form av
en lite mer fri struktur, ett mer kreativt lärande,
och mer utrymme för livet. 
Jag ska vara snällare mot mig själv än jag varit förut,
men samtidigt börja forma min väg framåt,
åt det håll jag så gärna vill vandra,
men inte är säker på hur.

Jag ska läsa Text & Bild, vilket, som jag förstått det,
innebär just en blandning mellan text och bild.
Skriva ska jag göra. Och läsa. Fotografera,
illustrera och diskutera likaså.
I kursen ingår en del projektarbeten, utställningar,
kulturella samarbeten med Göteborgs stad,
studiebesök och föreläsningar. 
Och så bor vi elever tillsammans i små hus, 
i små rum, 
och äter samtliga måltider tillsammans,
fem dagar i veckan.
På skolan studerar elever från olika nordiska länder,
och ibland anordnas det aktiviteter
såsom yogakurser och filmvisningar.

En vet ju aldrig egentligen någonting om någonting,
på förhand. Jag är både livrädd och hoppfull 
inför det som komma skall.
Juni, juli, augusti. Det går fort nu.
Jag jobbar på i slottscaféet och timmarna
slukar varandra i takt med att jag 
gör sallader, lägger smörgåsar, dekorerar kakor
och skivar tomat. 
Tusen saker står på min att-göra-lista; 
Jag behöver rensa ut och köpa nytt,
städa och skaffa flyttkartonger,
träffa människor jag håller kära
och samtidigt uppleva så mycket som möjligt
av sommaren, som står och skriker 
mig i ansiktet utanför fönstret. 
(Och ibland vill jag ju bara lägga mig i sängen och sova.)

Juni, juli, augusti.
Snart september, oktober, november.
Snart, snart, snart.
Men nu vill jag bara ha nu.

Kramar.




Berlin - Prag

Alla jag känner som varit i Prag har sagt 
"Åk till Prag, det är fantastiskt", på ett ungefär.
Så vi åkte dit.
Efter en lång och oviss väntan på en försenad buss
i Berlin tog vi till slut avsked av Tove och åkte 
till Tjeckien. När vi kom fram var det kväll,
och solen gick ner över floden Vltava.




Vi slog oss ner på restaurangen Clear Head och
åt veganskt, delade på en cheesecake och en smulpaj
och tog igen oss en stund. 
Säga vad man vill om att resa,
men man kommer nog aldrig ifrån att
nya intryck, platser och människor
suger musten ur en ( i alla fall för en introvert som jag).
Till slut behöver man bara vila.


Prag är ganska fantastiskt. Vackert. 
Perfekt storleksmässigt. Mycket att upptäcka 
och väldigt billigt, om man jämför 
med svenska penga-mått.
Vi turistade en del, tjuvlyssnade på guider
vid kyrkklockorna på stora torget och
köpte grön-bruna matryoshkadockor till min mamma.






Vi vandrade över Karlsbron en dag, hamnade i en 
fin park med blommande kastanjer och påfåglar,
och jag gjorde en telefonintervju för utbildningen
jag ska börja läsa i höst. 
Alice väntade snällt på en bänk 
och plirade mot mig där jag stod i ett hörn
och nervöst babblade om mig själv och mina 
"förväntningar på kursen". 
Det gick bra, i alla fall. 
Jag kom in.







Vi åkte bergbanan upp på en höjd, vandrade omkring i 
skogen och gick ner igen. Åt gelato och sov någon timme
på hotellrummet, åt en av de godaste middagarna
jag ätit på en populär restaurang och 
blev h ä n f ö r d a över efterrätten som serverades: 
fryst chokladmousse, vit choklad- och mintganage, limekräm, tranbär och honeycomb. 
Den var fantastisk. Och kostade oss 56 kronor.



Vi gick ungefär 30 000 steg om dagen, men tog
Uber när vädret svek oss och vi stod frusna under
ett valv medan haglet forsade ner på gatan.
Vi beställde in absint som serverades ur en fontän
på Hemingway bar, gick på jazzklubb och 
drack varm apelsinjuice på anrika Café Louvre,
som såg ut att vara hämtat ur den tecknade serien Eloise.



Ja, Prag var fint och vår resa med.
Efter tre dagar drog vi vidare
till Budapest.

Díky, ahoj.