Tankar en onsdagsmorgon

 Tankar en onsdagsmorgon:

Jag äter numera frukost i morgonljus. 

Småfåglarna kvittrar när jag går till bussen. Busschauffören har redan börjat köra, 

men stannar till och låter mig kliva på.

Min morfar fick vaccin igår. Och ett positivt röntgenbesked. 

Är så glad för hans skull.

Jag har köpt en födelsedagspresent till mig själv på bokrean (50 procent på reapriset). 

Den ligger inslagen i min byrålåda och väntar på en 23-åring.

Ja. Nästa vecka blir jag faktiskt så gammal. Gulp.

Till helgen kommer Madde till stan och har weekend hos mig. 

Vi ska gå på utflykt med matsäck, ha fransk afton med vin, 

bistrojazz och sällskapsspel och äta långfrukost med stora, 

solgula lantägg.

Kanske blir det en utelunch på fredag?

Jag har fått äran att göra ett finfint designsamarbete! 

Tänk va.

Det är så roligt och tryggt på jobbet.

Trädgårdstider i Svt har börjat för våren.

Idag ska jag åka till skolan och tillbringa dagen med att trycka mönster på tyg. 

Så himla kul.

Bilder jag sparat på från @fredrikbillebrahe, @loriastern

@domuantigua & Elsa Billgren

Mars i kvadrat

 Mars är en mittemellan-månad.

Ingenting är säkert, allt står och svajar.

En dag kan innehålla fyra årstider,

fyra olika typer av ljus

(kallt, krispigt, mjukt, dovt)

fyra sinnesstämningar och fyra livshändelser.

(nya restriktioner, nya sommarplaner, en ny maträtt, en ny serie på TV)

Eller så händer ingenting alls.

Fyra gånger fyra är sexton. 

Dagens datum. Den sextonde mars.

För exakt och precis

ett år sedan

satt jag på skolan i Kungälv, hade skrivlektion

över zoom för kanske första gången,

och fick veta att pandemin var ett faktum.

Vi skulle åka hem, skolan skulle stänga ner.

Tillfälligt, sades det. 

Om tre veckor, efter påsklovet, kan ni återvända.

Det var tolv månader sedan.

Och även om jag mår så himla mycket

bättre 

nu

än då, 

så är mycket fortfarande svajigt.

Jag försöker vara snäll mot mig själv och alla

fantastiska människor i min omgivning,

se vardagens små glädjeämnen som dyrbara skatter

att värna om,

och ta djupa andetag.

Ibland är det svårt att hålla ut,

vänta lite till,

hoppas lite längre och längta ännu mer.

Tolv månader är ändå tolv månader,

och jag kommer inom kort

ha levt i en pandemi

som 21, 22 och 23-åring.

24 mars - då fyller jag 23,

och nä, det blir inget stort firande

i år heller. Såklart.

Men förhoppningsvis blir den 24:e

födelsedagen bättre. Förhoppningsvis blir den

någorlunda... normal. Ifall det normala

fortfarande finns kvar, om ytterligare

12 månader? 

Det vet ingen ännu, inte ens Tegnell,

men det vi med säkerhet kan veta,

är att mars är en svajig, bråkig och obeslutsam tid

som inte låter sig tämjas eller stöpas

till en fast form.

Så kanske det alltid har varit, pandemi eller ej.

Vecka 11.

1 + 1 är alltid två.

Pandemi eller ej.

Och i tvåsamheten finns lösningen,

vaccinet 

mot ensamheten. Och ofta är det inte 

den ostadiga väderprognosen,

kylan, snön eller väntan som gör mars 

så pass outhärdlig som den kan vara.

Ofta är det just ensamhetens fel.

Så håll ihop

och håll ut 

ett litet tag till.

Snart är månad nummer fyra här,

och då kan ingen ifrågasätta

faktumet att våren är kommen.

Allt och inget och det som ryms där emellan

 Hej på er!

Ny vecka. Igen. Och redan onsdag när detta inlägg publiceras.

Sedan sist har allt och inget hänt:

Allt: Solen, kylan, morgonljus,

jobb, god mat, övernattning hos fina M, 

koreansk matlagning, filmer, textiltryck i skolan, 

eftermiddagsbad, bokläsning, energi, trötthet, ro och oro.

Inget: Samtidigt är det mesta precis som förut. 

Precis som allt ju blev, 

för ett år sedan. En känsla av stillastående, 

väntan, hopplöshet, undran. När?

När blir allt som vanligt igen? 

Kommer vi ha glömt bort det vanliga,

när vi väl har tillåtelse att återgå till det?

Kommer det kännas svårt att kramas och sätta sig

bredvid främlingar på bussen?

Nä hörni.

Vi måste tro på att allt blir bättre nu.

Har vi klarat ett år 

klarar vi de sista skälvande månaderna

innan solen, värmen och vaccinationerna

sprider sig över världen igen.

Och snart är det tid för påsk, födelsedag, uteluncher,

sommartid, renborstade gator, krokusar, korvgrillning,

halva priset på glass, magnoliablommning,

humlesurr, nya skor och ingen mössa.

Snart, snart, snart.

Kramar!

H

Vårens första dag & fina ting jag villhöver

 God morgon på er,

och glad vår!

Ja, nu är det mars, och eftersom mars

räknas till vårmånaderna

är det med andra ord vår nu.

Så är det.

Tänk vad snabbt det gått - 

nyss var det jul och nyår - 

men om några veckor väntar påsken,

tussilagon, videungen, solvarma väggar

och rensopade gator.

Snart, snart, snart.

Den här veckan står några besök i Lund

på agendan för min del. Vi har påbörjat ett

textilprojekt i skolan och ska trycka

mönster tillsammans med en formgivare

(på ett C-säkert vis, såklart).

Det ser jag fram emot.

Annars då?

Jo, jag passar på att rensa datorn,

sätta ihop en portfolio och ta det lugnt.

Jag funderar kring min lägenhet, min födelsedag

(som återigen kommer firas under en pandemi)

och fina saker jag vill skapa.

Tradera och Blocket toppar min 

besöks-lista på internet just nu. Jag kikar på

antika matbord, pinnstolar, kryddhyllor

och bankirlampor. Sådant jag villhöver,

helt enkelt. Och även om min ekonomi

inte tillåter att jag inhandlar allt jag vill ha

exakt just nu, är det fint att få drömma och längta lite.

Bland annat önskar jag mig detta:

En knopplist att hänga redskap på till köket.

En tavelvägg i vardagsrummet med rum för

alla fina prins och vykort jag samlat på mig

under åren.

Små, fina klämspottar att sätta upp på

hyllor och karmar.

Trasmattor i alla rum.

Skira gardiner.

Gröna, klättrande växter i terakottakrukor.

En mysigt inredd sovalkov med ett draperi

i linnetyg.

Enkla skohyllor till hallen.

Samt en liten men duktig

mortel att krossa kardemummakärnor i.

❁

Ha en fin första vårvecka!

Kram,

H

Några tankar en torsdag mitt i våren

• Det är 13 grader utomhus och jag ångrar genast mitt val av jacka. 

Att sol och värme golvar en totalt vår ut och vår in. 

Men det är ju faktiskt obeskrivligt skönt.

• Jag jobbade på caféet två dagar den här veckan. 

Roligt men otroligt mycket att stå i. 

Samtidigt hade jag en deadline och redovisning att producera, 

skisser att göra, modeller att bygga. 

Tröttheten satt i under ytterligare två dagar. 

Nu har jag sovit ut och är på banan igen. 

• Ett år har passerat sedan pandemin drabbade världen. 

Ett helt år.

• Om fyra veckor fyller jag 23 och jag hoppas på 

väder vackert nog för grillning i skogen. 

Annars blir det kanske våfflor i köket hemma. 

• Jag ser mycket på TV. Följer livsstilsprogram, tävlingsprogram 

och realityprogram. 

Skäms lite för all den tid jag tillbringar framför en skärm - 

men samtidigt njuter jag ju av det. Dubbelt.

• Tåget jag sitter på rullar in genom staden, 

förbi strandpromenaden, förbi lekande barn och boulespelande äldre. 

Om tjugofem minuter ska jag möta V, äta en god lunch och dricka

kaffe på en bänk i stadsparken. 

För varför inte?

•

Kramar, 

H

En vecka utan tid

 

Hej på er! Glad fredag.

Igen. Tiden verkar gå fort nu,

och samtidigt känns det som att 

klockan slutat ticka.

Som om tiden står stilla, 

som att vi alla bara väntar.

På... något.

Jag blandar ihop dagarna och har svårt

att planera framåt. Allt är lite rörigt

på något vis. Precis som världen

är utanför fönstret: En röra av 

slask och snö, vinter och vår,

ljus och mörker.

Mittemellan.

Men, jag mår bra, och det är skönt.

Jag tecknar hus och bygger modeller,

har frukostmöten via video och ger mig ut i snön ibland.

Den här veckan har jag exempelvis ätit lunch ute,

promenerat i skogen, varit en sväng i Lund

och... det var nog det.

Nästa vecka innehåller mer innehåll,

men också mer jobb och stress.

Men det ska nog gå, det med.

Klockan har slagit 15:00 och jag 

längtar efter frisk luft. 

Ikväll väntar På Spåret, tacos och film.

Som vanligt. Men det vanliga är väl kanske

det bästa ändå.

Vad händer hos er, i era liv

och hem?

H.