Höstlovsveckan i backspegeln

Vi börjar måndagen med en söndag - igår eftermiddag.

Solen flyttade in i min lägenhet, (som mamma kommenterade så fint) 

och jag dukade upp eftermiddagskaffet på köksbordet.

Jag och Madde tillbringade några oplanerade timmar med

att promenera i Professorstaden här i Lund, titta på 

kråkslott och flådiga doktorsvillor, smyga in i Domkyrkan

och tända ljus, prata och ta igen oss.

Madde förespråkar att vila som en aktivitet i sig;

något att markera i kalendern, och jag försöker

lyssna på hennes råd. Tror vi alla behöver det.

Dagen dessförinnan var en lördag. En lång sådan.

Höstlovsvecka = staden kryllade av barnfamiljer, turister och 

helgfriare. Fint på ett sätt. Men det betydde också att mitt jobbpass

på caféet blev intensivt. Roligt, förstås, men tungt. Efter en sen stängning

blev jag skjutsad hem och lagade middag tillsammans med Alice.

Vi har varit nära vänner sedan lågstadiet och känner varandra utan och innan.

Tycker så mycket om henne. Dessvärre bor hon några timmar bort,

och vi ses inte ofta. Men när vi väl ses har vi det väldigt fint. 

❤

I torsdags gjorde jag något jag aldrig gjort förut.

Något jag velat göra länge, men inte berättat för någon.

Och eftersom min kära mamma läser den här bloggen väntar jag

lite med att berätta här. Inget stort, egentligen. Men fint. 

fredags.... vad gjorde jag då?

Just det. Jag åt en gröt med illröda äpplen,

hallon och pepparkakskrydda. Gott.

Sedan pluggade jag ifrån soffan och kämpade mot

ensamhetskänslorna och tröttheten. 

Promenerade till affären och köpte tre stycken

sharon/kaki/persimonfrukter på Hemköp.

De är så himla goda ju.

I onsdags sken solen över Helsingborg, dit jag rest 

över dagen. Min pappa firade sin femtionde födelsedag, och vi

åt långfrukost med pumpabröd som jag tagit med från jobbet.

Mycket annat gott också. 

Därefter åkte jag, mamma och pappa utomlands.

Knäppt. Jag har inte besökt Danmark sedan innan pandemin,

men nu är det ju faktiskt möjligt. Och ifrån Helsingborg går

båten till Helsingør på tjugo minuter. Hipp happ så var

gatorna täckta av kullersten, fasaderna putsade i pastell,

skyltfönstren fyllda med öl och ost

och luften fylld med ett annat språk.

På båten tillbaka åt jag två røde med tillbehör,

som sig bör. Det smakade barndom.

Och jag avslutar inlägget med en annan helg,

den förra, då hösten stod på sin spets och jag mådde 

väldigt bra. Var avslappnad, åkte hem till familjen,

promenerade på Fredriksdals friluftsmuseum, åt kastanjer

och klappade på katterna. Sådant själen behöver.

Och nu, idag, börjar allt samman om igen.

En ny vecka. Mitt i månaden, mitt i november,

mitt i vardagen och livet. 

Och det känns helt okej.

Hur mår ni? Berätta.

Kram,

H

❤