Silverresenären

I fjol skickade jag in ett bidrag

till Novellix's novelltävling.

En berättelse om ett isberg. Handlingen

dök upp i huvudet, plötsligt, en kväll i december.

Jag hade tittat på Nobelfesten på TV och beundrat

Alice Bah Kuhnkes klänning. Tänkt att 

det vore fantastiskt om det gick att kombinera 

två av mina brinnande intressen: 

skönlitteratur (och särskilt den magiska realismen)

med klimatpolitiken. 

Och det gick. Det gjorde faktiskt det.

I februari i år, när jag närmare bestämt låg i en säng

 på ett hostel

I Queenstown på Nya Zeeland, 

fick jag ett mail.

Novellix meddelade att jag vunnit tredjepris

i deras tävling. Och att min novell

skulle komma att publiceras.

Min! Novell!

!!!

Herregud, vilka känslor jag kände.

Hela resan tillbringade jag någonstans 

en bit ovanför marken, lätt svävandes omkring.

Och nu, i helgen, 

besökte jag Bokmässan här i Göteborg.

Nu i helgen släppte Novellix sin 

finfina novellkalender, med tjugofyra 

noveller skrivna av olika författare. 

Ett litet bokpaket att öppna, varje dag fram till jul.

I ett av paketen ligger Silverresenären.

Jag är så oerhört glad och stolt,

och är medveten om att det inte är ett stort, 

men i alla fall ett litet inlägg

i en enormt viktig klimatdebatt.

Kramar!

Rutiner

Jag har försökt hitta rutiner här

på samma sätt som man försöker göra varje år

... och ofta misslyckas med.

Men!

Det har gått förvånansvärt bra här

kanske för att jag har rätt mycket tid att ta av

och använda till att försöka må bra.

Jag har skaffat gymkort. Herregud.

Gym är inte direkt en miljö jag trivs i.

Men. Jag försöker att tänka på träningen som

något annat än träning - som en del av

vardagen som är nödvändig för att jag

ska kunna finna ro i att sitta ner och skriva,

läsa och skapa. Sånt som gör mig glad.

Och om själva träningspassen

också skulle komma att

göra mig glad

så är väl det en bra bonus.

I övrigt rör jag på mig i en makligare takt;

promenerar efter frukost, genom skogen,

under tallar och granar, förbi meterhöga

myrstackar och runt den svarta sjön med alla

näckrosorna.

Ibland står just promenad på schemat,

och ibland även yoga och rörelse.

Det känns fint. Friskt och sunt.

Jag trivs med att äta bra.

Vegetariska salladsbuféer i matsalen,

nötsmör och granola,

bär och indiska grytor med garam masala.

Det känns bra.

Jag tar tillvara på fritid genom att varva avslappning

med städning, tv-serier med andningspauser,

tvättider med umgänge, isolering i mitt rum,

drömmande, skyltfönstershoppande,

sol i ansiktet. En kopp kaffe med havremjölk.

Jag rör mig framåt,

sakta, sakta,

och försöker hitta ett lugn i mig själv.

Klyschigt, ja.

Men sant.

Försöker nog egentligen bara... må bra.

Kramar!

Uppdatering, onsdag, 07:05:

Värmepumpen i vårt hus har gått sönder.

Delar är beställda från Japan.

Vattnet i duschen når inte en högre temperatur

än 16 grader och det kan dröja månader

innan det är lagat.

Mmm.

femte september

frukost: gröt med bär. havremjölk. 

ägg på riskaka. kaffe.

promenad under regntunga bokträd: 

skorna är fortfarande fuktiga sedan igår.

morgonmöte på torget: vi har temadag idag.

pratar, skrattar, trivs.

samtal med min lärare: han är regissör; skolad

i teater. han undrar hur allt känns. jag svarar och vi pratar.

det blir ett fint samtal. skönt.

mellanrum: jag tar ännu en promenad genom

skogen. det regnar sp mycket här, vattnet forsar

överallt på stigen. nu är strumporna

genomvåta.

första passet för dagen: jag går till Inuk, filmläraren,

som visar en dokumentär från sitt hemland. Grönland

är stort, folkglest och i förändring.

isen smälter, säger Inuk.

och jag hör allvaret i hans röst.

lunch: vi äter god, god mat 

(salladsbuffé, nybakat bröd och svampsoppa med rotfruktschips)

 och pratar med varandra.

i matsalen blandas elever från olika linjer,

med olika intressen och talanger.

olika språk och dialekter.

sångare, norrmän, teaterelever, skribenter,

poeter och lärare.

rast: jag promenerar igen. 

ner i Kungälv den här gången. 

ner, ner, ner för Mördarbacken och så

upp igen, upp för Fontinbacken.

Fötterna är blöta. och kalla.

andra passet för dagen: jag hamnar i musiksalen

och deltar i en frågesport med mina klasskamrater.

vi får 57,5 poäng av 72 möjliga. starkt.

rast. dricker kaffe. pratar 

om resande och om diktande.

eftermiddagsaktivitet: guidad tur till Bohus fästning,

som stoltserar där på andra sidan älven.

det är kallt. det regnar. jag fryser.

men guiden är varm och engagerad och jag

tänker kanske skulle man prova på att guida 

för jag älskar ju historia. historiska platser,

saker, traditoner.

16:58: jag är åter på skolan.

äter middag i tystnad. tar mig hem till mitt internathus,

i mellanrummet mellan en störtskur och en annan,

tar en dusch och ber för varmvatten.

jodå. idag är vattnet skållhett.

schamponerar, torkar, smörjer in.

alla är hemma: vi tänder ljus och mediterar i vardagsrummet.

och nu sitter jag här. skriver, planerar

besök på bokmässan, och ska snart 

äta granola med kakao och blåbär.

femte september.

hoppas skorna hinner torka

till imorgon.

Om tid

Jag har tid här. 

Tid på ett sätt jag inte haft på ett tag; tid att bara vara, tänka,

 skriva, promenera, utforska.

Jag får hela tiden omedvetna impulser att göra något. 

Vill städa, ordna, tvätta, träna, handla, organisera. 

Ibland är det bra. 

Att hålla sig aktiv håller borta tankarna litegrann. 

Ibland är det sämre.

 Jag måste lära mig att slappna av litegrann. Skrivandet kräver det. 

Och det kommer att ta en stund, jovisst, men jag tror att det kommer gå,

 om än först senare.

I lördags kom sommaren och jag besökte Alice inne i Göteborg. 

Vi åt lunch på Avenyn och pratade igenom allt nytt.

 Hon har precis flyttat in i en studentkorridor, jag i en internatkorridor, 

och har båda fyllt huvudena med tusen miljoner nya intryck. 

Vi vandrade runt i stan, långsamt, långsamt, klämde på fina saker

 i inredningsbutiker och planerade våra nästa, riktiga och egna boenden. 

Tänk att få ha en egen lägenhet.

I söndags kom högsommaren och Alice besökte mig. 

Jag visade runt på skolan och bjöd på den mat jag hade 

på den lilla hyllan i vår kyl (havreyoghurt och granola, smoothie och finn crisps). 

Vi svettades upp för Mördarbacken och drack kaffe 

mitt emot Bohus Fästning och alla barnfamiljer som trängdes vid kiosken där.

Jag har varit i skogen och i biblioteket, känt en del av inspirationen

 återvända och börjat trivas här, på riktigt. 

Det mesta är fortfarande ovant och nytt men det mesta 

känns också väldigt bra. Fint. 

Ny sitter jag i en buss, påväg till Tanums hällristningar och därefter

 Grebbestad och havet. Salt, tång och sand.

Kram på er!

Ut på tur

Ut på tur, aldrig sur!

Så länge det inte regnar, kanske.

I tisdags var det Ruste Sammen

för alla elever och lärare här på skolan.

Med andra ord: skogsvandringar kring Fontins Naturreservat

som omgärdar skolan, gruppuppgifter och en hel del fika.

Egentligen är friluftsdag och gruppindelning ord som

får mig att känna en del... obehag,

men på folkhögskola, där 

inte en enda person har sport och tävlande

som största intressen,

blir sådana aktiviteter som tur är

rätt avslappnade.

Det hela handlar liksom mer

om att jämföra ord på svenska och norska,

skriva dikter och fjäska till sig

fler poäng från lärarna

än något annat.

Vi vandrade runt bland mossor,

ängar, vildvuxna ekar, blåbärsris

och svampplockare i timmar utan att lämna skogen

en enda gång. Hela tiden kände vi doften av nybakat 

från kexfabriken, som ligger nere vid vattnet.

I Kungälv doftar det alltid kanelbulle.

Mmm. Jag njuter verkligen av naturen här uppe

på berget. Av att den är så stor,

och att man slipper behöva avbryta turen

för att korsa en motorväg eller liknande.

På eftermiddagen åt vi grillad korv & mosbricka

på innergården, blev bjudna på konsert

och hade husmöte.

Jag gick en kvällspromenad över älven

och hälsade på fåren

som bor vid fästningen,

där på andra sidan.

Och nu sitter jag här.

Det är onsdag förmiddag

och vi i skrivargruppen har varit på morgonpromenad 

på led, i tystnad. 

Mellan klockan tio och två har vi tid för två skrivuppgifter;

dels att formulera de förväntningar och önskemål vi har

kring kursen, dels att bara skriva om nuet, helt enkelt.

Så det är det jag gör, just nu.

Kramar. Vi hörs!

Nystart, omstart, nu-start

Det är söndagskväll. Klockan är nio och mörkret

har sänkt sig över Fontinberget där jag bor.

En veckas ledighet har jag haft, och jag har 

handlat, ordnat, packat ner och om igen, skrivit listor

och unnat min stackars rygg en massage.

Mamma har klippt mina toppar, jag har

sett Albin Lee Meldau spela mitt på 

Stortorget i Malmö, jag har tillbringat tid med 

min fina familj,

sagt hejdå till rummet där hemma 

(vilket lillasyster nu ivrigt kastat sig över)

och åkt upp hit, till Kungälv och

Nordiska Folkhögskolan.

Jag ska studera kursen Text & Bild.

Göra det jag tycker om; skapa. Allra mest ska jag skriva

i olika former,

och förhoppningsvis får jag även lära mig

en del nytt om foto, illustration och layout.

Mina föräldrar är så snälla.

I lördags körde vi upp hit allihop. 

Inte en kotte befann sig på skolan,

västkust-regnet vällde ner över byggnaderna 

och allt kändes för ett tag 

lite... svårt.

Men. Vi fixade och donade i rummet

på internatet där jag nu bor,

kompletterade mitt flyttlass med en ny madrass, kudde, badrock,

koppar, ett doftljus att ha på fönsterkarmen 

samt ett sängbord på IKEA,

och bekantade oss med omgivningarna.

Mamma och pappa bodde över på skolans egna 

Bed & Breakfast

och imorse åt vi frukost tillsammans,

i skolans matsal,

med utsikt över Bohus Fästning

på andra sidan älven.

I eftermiddags, under ett uppehåll 

då sensommarsolen faktiskt strålade genom

molntäcket för en stund,

kramades vi hejdå

och jag tog en skogspromenad för mig själv.

Ikväll har jag ätit middag med

några av mina korridorskamrater,

och så sitter jag här,

på mitt egna rum,

med tid för mig själv

och för att skriva.

Jag vet inte mycket ännu.

Imorgon börjar skolan

och jag får antagligen en hel del information

att dyka ner i.

Men jag har i alla fall hört

att onsdagarna kommer vara fria 

att själv disponera till det egna skrivandet.

Det vet jag.

Och just det: Den första septemper bjuder skolan

på båtutflykt runt Göteborgs skärgård.

Jag ska försöka skriva här på bloggen, 

när jag får tid. När jag känner ro nog

att ta mig tid. Det vore fint om ni följde med.

Kramar