05 september, 2025

Vår bästa tid är nu

Hej på er, alla ni som läser. 

September äro kommen. Tjejnyåret har inträffat. I staden där jag bor, Lund, har alla gator och parker överfyllts av studenter med nyklippt page och tunga skolväskor. Det är ständig kö till falafelvagnarna och jag har svårt att parera mellan alla cyklar när jag kämpar uppför Kung Oskars bro om morgnarna. Känslan av nystart, friskare luft och solmogna plommon fyller både mig och alla omkring mig. Så blir det varje år. Varje september är en lovande, hoppfull början på något.

Jag har haft lite dåligt samvete över den sorgsenhet jag lämnat i avtryck härinne. De senaste inläggen har verkligen inte varit särskilt upplyftande, utan snarare agerat ventiler för den oro och olust jag känt i kropp och knopp. Förlåt för det. Och även om jag dessvärre inte kan ljuga om att det är just precis sådär jag faktiskt känner, precis så jag faktiskt mår just nu, så vill jag ju göra det här till en fin plats. Och ett verktyg för att hitta tillbaka till glädje och bättre mående. Även om hoppfullheten inte riktigt är lika stark i mig som jag önskat denna september, vilket mycket beror på att min höst fortfarande är oviss och mest består av att söka jobb, så kan man ju alltid drömma. Alltid hoppas, alltid önska. Vår bästa tid är faktiskt nu.

För några år sedan skrev jag en liten höstlista, som jag delade med mig av här inne. Jag läste mina svar från då och blev både glad och ledsen. Hur som helst kommer här ännu en sådan lista - och förhoppningsvis kan bara själva visualiserandet i sig skicka goda vågor av hopp ut i universum.

I höst vill jag fokusera på: Mig. Det säger i alla fall min terapeut att jag borde göra. Det känns svårt, tycker jag. Men det jag borde fokusera på i höst är nog trots allt mig; att söka mina jobb och äta min mat och försöka må bra. Vilket faktiskt är lite lättare när man inte har tentor att skriva och böcker att läsa som ett ständigt krav på sina axlar.

I höst vill jag ha mer av: Mindre stress, och alltså mer lugn, tror jag. När jag tänker tillbaka har jag varit i någon slags konstant stress under de senaste åren. Och kanske är jag mer stresskänslig än andra, men då får det stå för mig. Jag tror jag måste inse att det är med färre bollar i luften som jag mår som bäst och som jag vill leva mitt liv.

I höst vill jag titta på: Hösten är väl också Svensson-TV:ns tid. Jag har tvingat min kille att följa Mästerkocken med mig, och snart börjar även På spåret igen. Ibland kan man väl ändå få tillåta sig att vara just Svensson. Annars vill jag mer än gärna att någon tar med mig på Kino och ser Sentimental Value eller någon av alla Astrid Lindgren-filmer de ska visa under hösten. Och, just det - nya Saltkråkan kommer ju också på Svt i oktober. Mycket att hinna med, alltså.

I höst vill jag lyssna på: Min höstlista, Flora Wiströms skrivarlista eller kanske en podd. Men poddar har jag tröttnat på. För mycket tankar i min egen skalle, kanske.

 I höst vill jag läsa: Just nu läser jag Stoner av John Williams. Min morfar gav mig den i våras, och jag håller med honom om att den är vacker. Sorglig men vacker. Universitet, 60-tal, litteraturstudier och världskrig. Efter den tänkte jag försöka läsa ut den senaste Hunger Games-boken, även om det är en tegelsten. Vad läser ni?

I höst vill jag ha på mig: Samma som förra hösten, tror jag. Jag försöker hålla i mina pengar och har köpt väldigt få plagg i år. När jag flyttade, nyss, så fick jag insikt om hur mycket kläder jag faktiskt äger. Eller, kanske är det inte mycket, i jämförelse med andra. Men tillräckligt. Och när jag ser tillbaka på tidigare höstar klär mig den där rutiga kappan, mina kängor och stickade klänningar ganska bra ändå. Manchesterbyxorna ska förresten tas fram! Och jag ska nog ändå unna mig ett par nya, fodrade strumpbyxor. Att frysa är för töntar.

I höst vill jag lära mig: Ingenting, helt ärligt. Jag vill nog bara öva på att vara jag. Ett tag.


I höst vill jag äta och dricka: Kålpudding, gulaschgryta, scones med smör, mina surdegsfrallor med honung och rosmarin. Soppa. Och jag vill grilla korv i skogen! Varför blir det aldrig av.

  

Och just det. Jag vill så himla gärna besöka Emma, i huvudstaden! Få ett jobb. En inkomst. Vara i naturen. Sånt. 
Höstliga kramar,
H

2 kommentarer :

  1. Mitt hjärta. Jag ber till högre makter att din höst blir lugn och stressfri, fylld av scones med smör kvällar framför Mästerkocken. Att ditt fokus är till fullo på dina behov, på att du ska må bra, men också på att kunna planerna in den där skogsutflykten med korvgrillning, och såklart att komma upp till mig<3

    SvaraRadera
  2. Madeleine6.9.25

    Läs Rebecca av Daphne du Maurier om du får tid, det är den fulländade romanen.

    SvaraRadera