29 juli, 2021

Fyra dagar i vår huvudstad

 Det är torsdagskväll. Klockan har slagit 23
och jag är trött. Utmattad efter sex timmars resa
med tåg-tåg-buss, en välbehövd dusch och en skål
med aprikosyoghurt, flingor och mullbär.
Pustar ut.

Jag har varit i huvudstaden! Ah, SommarStockholm
är så fint. Och mitt besök den här gången var så
himla fint det med. Vet knappt var jag ska börja.
Jag är så otroligt tacksam bara vid 
tanken på hur fint jag haft det under
de här dygnen.


Redan i söndags började resan. 
Jag och mamma satte oss på tåget
ner mot Lund och promenerade genom en
lummig stadspark - hem till mig.
Och vi målade väggar, packade ur lådor,
fyllde mina köksskåp med grytor och glas.
Vi pratade om gardiner och mattor,
lyssnade på radio och avslutade kvällen
med en enkel måltid i min soffa, som jag fått
av mostern min.

Sedan sov vi i min nya säng. Kikade på
Turning Torsos blinkande lanterna genom
persiennerna och lyssnade på alla
nya ljud. Ljuden av Lund, min gård, mitt hem.

Morgon. En tyst, fuktig stad och två
koppar kaffe på snabbtåget.
Stekta ägg och tomat på dubbelvikta smörgåsar
i folie. Varsin bok att försvinna i och pirr i kroppen.
Semesterfirare i hela tågvagnen; barnfamiljer med tusen
väskor och soloresenärer med hörlurar och nackkudde.
Fyra timmar genom skogar och kalhyggen.
Sedan: Folkmassor, T-bana, liv, sol, STORstad.



Den första måltiden intogs enligt mina önskemål
på fina, mysiga och helt fantastiskt goda 
Pom & Flora. Jag har inte kunnat sluta tänka 
på deras mjuka, lena gröt sedan förra gången jag besökte dem.
Hälften havregryn, hälften steel cut oats, skummad
mjölk, kardemumma, ett hav av mandelsmör,
jordgubbskompott & färska gubbar på det.
Och vi åt till tonerna av jazz, sommarglada
hipsters och Odengatans eftermiddagsbrus.


Och vi tillbringade en hel, solig dag på Skansen. 
Kanske är det en av de finaste platserna i landet.
En perfekt, mjuk, varm och vacker blandning av allt jag 
älskar - kultur, historia, wallraffande, djur, blomsterprakt, hantverk
och autentiska gammeldags miljöer i ett. 
Jag har besökt Skansen två gånger tidigare,
men först på den här resan fanns det tid
nog att bara... vara där. Länge.

Vi tittade på allt fint, tittade in i den
fantastiska gamla Konsumbutiken där det såldes
mjölk på flaska och bröd i lösvikt,
såg på glasblåsning, spanade på björnar
och åt varsin norrländsk souvas.
Tunnbröd, potatisstomp med persiljesmör,
renskav stekt på en muurikka, 
creme fraiche och hjortronsylt.
En ganska otrolig lunch
 som jag är glad över att jag ätit.
🍽




När eftermiddagssolen började dala
över fjärden tog vi en promenad längs bryggorna
nere vid vattnet. Gick förbi ett livligt Grönan
och beundrade de gamla villorna med sina punschverandor
och stockrosor. Vid 18-tiden återvände vi
till Skansen och deras restaurang, 
åt en mycket god trädgårdssallad och tog sedan
plats...


....framför Sollidenscenen! Jag hade lyckats boka biljetter
till allsången och i och med restriktionerna 
var publikantalet litet. 
Vi fick på något vis sittplatser precis vid scenen.
I vanliga fall tycker jag att konserter kan vara 
ganska utmattande,
med mycket folk, trängsel, trötta 
ben och få glimtar av artisterna. 
Men den här upplevelsen var magiskt fin.
Publiken var vid gott humör, musiken vacker, julikvällen
varm och stämningen så vänlig. 
Det märktes att
alla längtat efter att samlas många och njuta av 
en konsert. Verkligen.




Och! Vi tog morgonfärjan ut till Djurgården,
åt picknikfrukost i sällskap av måsar
och seglarfamiljer, ställde oss i kö...
och besökte Junibacken.
För första gången. 

Och det var så fint, så lekfullt
och inspirerande. Miljöerna, den stora
barnbokhandeln, sagotåget, alla små hus 
- ja, till och med badrummen var otroliga.
Anpassat för fantasi och lekfullhet in i minsta detalj.
Och åter utomhus i solen, två timmar
senare, var kroppen påfylld med inspiration
och ganska mycket glädje.



Nästa anhalt efter sagoresan
blev Söders höjder. Vi slank in i svalkan
på Söderhallarna och åt 
äkta fransk galette, levain och syrat smör
hos Sebatién Boudet. Är ni i Stockholm -
ät eller fika hos honom! Det är så vackert där,
den franske bagaren själv är så trevlig
och det finns massor av hållbart 
producerade matvaror
att köpa med sig hem.
Och i september stänger caféet ner.
Så passa på hörni!



Hettan steg på Medborgarplatsen och vi styrde stegen 
mot Nytorget. Grönska, fontäner, plaskande barnfamiljer och 
fullsatta uteserveringar i eftermiddagslunken.
Mamma slog sig ner i skuggan och läste bok.
Jag mötte upp fina, snälla Linnea - en av mina äldsta vänner -
och drack iskaffe på Lykke kaffebar.
Mjukt, lent kaffe. Fina samtal om allt som skett i 
våra liv sedan sist. 
Och äntligen vågade vi kramas när vi sade adjö.
Ett besök på den spännande värld
som matbutiken Kina-Li är,
och sedan kraschlandning hemma på
hotellrummet.
Stora städer tömmer verkligen kropp
och knopp på energi.




Den sista semesterdagen
innehöll ännu lite mer
av sol, fina möten och god mat:
Min fina Madde befann sig i närheten
av en slump,
och vi fick till en träff innan tåget
skulle rulla
tillbaka mot Skåne. 
Vi åt långfrukost på det anrika
kondiset Vete-Katten.
Kaffe med tretår, mjölk i kanna, luftiga
frallor och småsparvar på uteserveringen.
Och där satt vi, en mamma och två 
tjugoåringar, och pratade om allt möjligt.
Och det var så skönt. 
För första gången på lång tid
kände jag mig helt och hållet tillfreds
med allt, kunde slappna
av och tänkte bara på här och nu.
Hur uppnår man det stadiet; den känslan
i det vanliga vardagslivet? Vet ni?

När man som skåning
promenerar genom Stockholm får man överallt
syn på gatunamn man känner igen; på platser
man läst om på internet och sett på film.
Och se där - Khemiri, plötsligt på trottoaren. 
Niklas Ekstedt och Johanna Westman bakom ryggen. 
Lasse Berghagen i ett lunchmöte inne på
Östermalmshallen och Sebastién Boudet 
vid bakbordet inuti en annan saluhall. 
Kanske är sånt här vardagsmat för
varje inbiten stockholmare, men för mig känns 
det litegrann som att gå omkring inuti ett TV-spel.
Fiktion i krock med en väldigt vanlig verklighet.
Och nu är jag hemma igen.
Jobbar många dagar i rad på restaurangen, 
är ganska trött men också glad
över min och mammas fina resa. 
Lite fiktion inuti verkligheten.
Kanske är det helt enkelt så 
det måste få lov att vara.
Kram,
H











Inga kommentarer :

Skicka en kommentar