23 oktober, 2020

Om att må bra men vara rädd för att må dåligt

 Hej på er. Har ni det bra? Vilka är ni? Hur hittade ni hit?

Snälla berätta - det vore så fint att läsa. Prata med er.




Det är oktober och träden går i gul-orange. Morgnarna är fuktiga och jag kan lämna

kappan öppen när jag promenerar från tågstationen till skolan tillsammans med Astrid. 

Astrid. Ännu en helsingborgare som råkat börja i min klass och som är så fin och rolig.

I onsdags eftermiddag gick vi på tesalong, drack masala chai ur kanna 

och åt scones medan det första

höstregnet föll över Lunds kullerstenar. 


På söndag går vi över i vintertid. Och snart är november här.

Missförstå mig inte,

jag trivs bättre i höst än sommar. Trivs i den höga, klara luften,

i vardag, känslan av nystart, att få ägna mig att att producera och skapa,

att vara inomhus och se solen krypa över horisonten från tågfönstret.

Men plötsligt får jag oftare och oftare flashbacks från förra hösten och vintern.

En tid av mycket ensamhet, oro och ångest för min del. 

En tid på fel plats som jag kanske egentligen skulle ha lämnat, för att undvika

den period av ganska dåligt mående som jag gått igenom det senaste året.

Som jag tack och lov tror att jag lyckats skaka av mig nu.

För just nu är livet faktiskt ganska fantastiskt. 

Och även om viruset sprids snabbt i Skåne, regeringen varnar för skärpta

restriktioner och vi i skolan inte kan åka på våra studieresor,

har jag så himla mycket fint och himla många fina människor

runt omkring mig att jag blir helt varm.

Och jag ser fram emot så mycket, inte bara sen utan också

nu, imorgon, i helgen. 

Varje morgon vaknar jag och ser fram emot dagen som stundar.

Och det är jag glad för.


Men, som sagt.

Mörkret kryper tätt inpå oss. Snabbt.

Och jag kan inte låta bli att bli lite rädd - rädd för att falla tillbaka,

att trötthet och grubblerier ska resultera i vinterdepp ännu en gång.

Nä. 

Så ska det inte bli. Inte den här gången.

För sån skit har vi inte tid med. 

Jag vägrar. Jag har ett liv att fira.

2 kommentarer :

  1. Jag är en relativt ny läsare men kommer inte ihåg hur jag hittade hit, eventuellt var det genom att gå in och kolla på vad folk jag följer på bloglovin följer i sin tur. Är glad att jag hittade hit i alla fall! Hade jättegärna läst ett lkte mer utförligt inlägg om dig och vem du är och vad du gör <3 kram!!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst bloggen sen vi lärde känna varandra. En av mina favoritplatser på internet. Just nu sitter jag med tända ljus och dricker kaffe, njuter av morgonen innan jag sätter mig med ytterligare en extenta. Jag har pluggat nästan 60 timmar denna veckan, men jag mår bra. Jag känner igen mig i rädslan. Det är jobbigt att ha det hotet hängande över sig. Det bästa jag kan säga, som fungerat för mig, är helt enkelt att bli min egen förälder, se det utifrån, ta hand om mig själv som om jag tog hand om någon annan. Det blev avdramatiserat då, och det är nästan det som krävs. Lyssna inåt, men ha ett avdramatiserat förhållningssätt. Du reder dig, bara en liten tanke en söndagmorgon <3

    SvaraRadera