Musik: Num outro pais av Music Super Circus med Lisa Collins
05 augusti, 2017
16 juli, 2017
mer från kreta
Besök på små tavernor med utsikt över bukten och solnedgången,
grekiska sallader och dakos - färskostfyllda skorpor dränkta i olivolja - raviner
med kri-krigetter skrikandes från bergstopparna och Elafonissis klarblå
vatten. Det är sådant jag tänker på när jag ligger här, i min säng, och
betraktar de grå molnslöjorna utanför fönstret.
02 juli, 2017
på andra sidan
Juni 2017
En mild och mulen morgon i mitten av juni klär jag på mig en vit klänning
och en vit hatt och tar tåget ner till Lund med Linnea. Vi säger inte mycket till varandra.
Det är vår studentdag. Efter en fantastisk frukost i Toves lägenhet med utsikt över
stadsbussar och Grand hotels torn, fotograferas vi på skolgården. Sedan bär det iväg
över stadens gator, vi skriker och visslar och stör allmänheten. Vi äter lunch i samma sal
som vi dansade vals i en vecka tidigare, och går i parad tillbaka till skolan. Solen skiner.
Vi dansar, springer ut och åker flak runt, runt, runt stadskärnan.
Från trottoarerna och de öppna lägenhetsfönstren hörs hejarop och applåder.
Sedan skiljs vi åt och jag åker hem till en trädgård full av människor som kramar mig och ger mig presenter och blommor.
Mina föräldrar ger mig en vit Monark och mamma håller ett tal.
"Jag ser fram emot att vara din vän", säger hon.
Vi dansar, springer ut och åker flak runt, runt, runt stadskärnan.
Från trottoarerna och de öppna lägenhetsfönstren hörs hejarop och applåder.
Sedan skiljs vi åt och jag åker hem till en trädgård full av människor som kramar mig och ger mig presenter och blommor.
Mina föräldrar ger mig en vit Monark och mamma håller ett tal.
"Jag ser fram emot att vara din vän", säger hon.
Två dagar senare åker jag tillbaka till skolan för en sista skolavslutning.
Våra student-hesa röster bär knappt i Du blomstertid men det gör ingenting.
Efteråt träffas vi med vår mentor och kramas, gråter och pratar om sommaren.
Våra lärare säger att det är ovanligt att en klass är så sammansvetsad, och det
låter som att de menar det. Vi tycker verkligen om varandra.
Tre dagar efter studenten åker jag till Kreta med Alice och Vanessa.
Vi åker med charter, har transfer till och från flygplatsen och flyger heller inte särkilt
länge. Det är ingen stor resa. Men ändå. Det är den första jag gör utan föräldrar och
därmed också ett första steg ut i världen. Jag ser resan lite som ett test, och tar för vana
att känna efter varje dag. Känns allt bra? Längtar jag hem? Är jag rädd för oplanerade
situationer? Svaret blir att ja, allt känns bra. Och när jag återvänder hem längtar jag tillbaka.
Vi läser, sover, solar, åker båt och buss över branta raviner, vandrar i rosa
sand på Elafonisi, snorklar vid en naturskyddad ö under svävande rovfåglar, äter
kretensisk sallad och spelar kort på balkongen medan hällregnet får poolen
att svämma över. Vi skrattar och lyssnar på musik, sjunger stämsång mitt i natten och
strosar runt i den gamla stadens små gränder. Det blir en fin semester.
Juli 2017
Jag börjar jobba och funderar över livet. Jag befinner mig här, på
andra sidan. Vad ska jag göra nu?
04 juni, 2017
Början på slutet
För en vecka sedan, eller om det kanske var två,
klickade jag på "skicka" och lämnade in min sista skoluppgift.
Några dagar senare rensade jag ut otaliga buntar av häften och suddiga anteckningar från
alla vrår i mitt rum.
Nu är det snart över. På onsdag går jag på bal och onsdagen efter det
springer jag ut från Katedralskolans nya studenttrappa. Vi ska äta jordgubbar till
frukost och dansa till Icona pops "I love it" och kramas och kanske gråta.
Ja, om tio dagar är det över. Nu börjar slutet och efter det väntar början på början.
Jag undrar om det kommer kännas annorlunda.
06 maj, 2017
en haiku i maj
Blöt sand mot asfalt
häggen har blommat över
vi går mot solen
Aldrig brist på mod
alltid vinst, alltid
aktar oss för felsteg
Vemod i klungor
hittar brustna själar hem?
burar står öppna
12 april, 2017
om våren
Hej på er.
Det har blivit vår. På riktigt. Även om det ibland blåser isande vindar
som får en att önska att man inte stuvat in vinterjackan i garderoben riktigt ännu, är luften för
det mesta varm. Varm och mild. Jag har påsklov och varvar skogspromenader
(vitsipporna är så fina nu) med ganska mycket tevetittande. Är så trött.
Förhoppningsvis släpper det snart.
Just nu håller jag mig ganska mycket just här: hemma. Klappar på katter, äter fil
med jordgubbar och tänker på allt det fina som hänt under de senaste veckorna:
Jag har fyllt 19, vunnit en rikstävling i gymnasiespanska (och därmed en resa till just Spanien),
träffat på min brevvän och tänkt lite på framtiden. Kanske hamnar jag här nästa år?
Kram på er!
Ha en fin påsk nu.
Ha en fin påsk nu.
Prenumerera på:
Kommentarer
(
Atom
)




















