Den första helgen i maj

Hej på er.

Jag ville passa på att kika in här medan lusten finns och inget annat kommit i vägen. Får man skrivlust är det lika bra att ta tag i den innan den flyr sin väg.

Det har varit helg. För första gången på länge har jag lyckats ha en helg, en helt vanlig helg, utan en ständig känsla av stress över att utnyttja varje ledig minut till att skriva på examensuppsatsen. Den lämnades in på Valborg och under helgen hade jag ännu inte fått någon feedback – och kunde därmed inte heller "fixa" något. Jag måste fortfarande öva på att inte få ångest av att känna mig onyttig; att försöka tillåta mig att sova ut och ta det lugnt. Det är svårt. Men en bra grej att bemästra.

På fredagen gick jag i terapi för första gången på några veckor (på gund av examensarbetet). Jag var nervös. Kände inte att jag hade gjort så mycket framsteg sedan den senaste sessionen. Men. Min terapeut var nöjd med mig och sade grattis grattis för att ha lämnat in uppsatsen. Jag grät en skätt, av lättnad kanske, och försökte känna mig...bra. 

Sedan åkte jag hem till Lund och jobbade några timmar i butiken. Jag jobbar här. Efter jobbet mötte min J upp mig vid Domkyrkan, vi köpte med oss chicken cashew och grön curry och åt hemma. Sen såg vi Låt den rätte komma in men Jakob tyckte nog att den var för brutal. Jag håller väl med. Men den ska man ha sett. 

På lördagsmorgonen sov vi länge. Jag bakade ett surdegsbröd som blev väldigt fint men väldigt kompakt. Hmm. Varför blev det så? Limpan fick åka i soporna till slut och jag kände mig lite misslyckad. Hjälp mig, surdegsguden. Giv mig styrka.

På kvällen hände en så fin grej. Jag cyklade genom ösregnet - det första på lång, lång tid här i Skåne - och träffade Emma på Kulturmejeriet. Middag från barmenyn; mjukt sesambröd, paprikaröra och rosa pickles. Sedan: Två timmars konsert med Ellen Sundström och Ellinor Brolin. Kjell Höglunds texter till tonerna av akustisk gitarr och synth. En lycklig publik i alla möjliga åldrar som tillsammans skrålar 

Jag har haft samma känsla förut

Det är inte första gången

Just när tåget lämnar perrongen.

Det var kanske den bästa konserten jag någonsin varit på. Och jag blev så sugen på att skriva, skapa, känna.

Söndagen var rätt grå. Regndis och kyliga vindar. Men det gjorde ingenting. Jag sov ut, ännu en gång. Kanske är kroppen trött efter de många månaderna av en ständigt pockande inre stress. Jakob gjorde french toast till oss och vi åt dem tillsammans med hallonsylt och svart kaffe. Sedan cyklade vi de få kilomterna hem till min lägenhet; lägenheten som jag älskar men som mest står tom och som jag vill försöka hyra ut. Vi tittade igenom mina ägodelar; kan den där stolen få plats? Ska de där tavlorna följa med? Ja, vi pratar om att flytta ihop. Knäppt, men fint, det med.

Resten av söndagen innehöll en liten, liten ekorre som satt i trädet utanför Jakobs köksfönster, en promenad genom hägg och nyutslagen syrén, en god paj till middag och en partiledardebatt som jag inte förstod så mycket av. Men mest: vila. Och jag försökte intala mig att det är okej att vila när det är helg. 

När jag skriver det här har jag precis fått reda på att uppsatsen är bra nog att presentera inför examinatorn. Efter måndag morgon nästa vecka är allt klart. Helt helt klart. Gud.

Hur mår ni? Är maj snäll mot er?

Kram,

H

Huvudvärk & körsbärsblom

Jag lämnade in mitt examensarbete. 

Som ett ständigt, bråkigt orosmoln i magen, har det varit. De senaste veckorna har handlat

om vetenskapliga artiklar, att isolera mig från omvärldens brus, att stå ut ännu en timme eller två trots att nacken värker, en överhettad dator och avundsjuka på de som har tid att vara ute i våren. 

Men ja. På Valborgsmässoafton, ackompanjerat av ekot från de två, kanske tre fester som verkade pågå i andra lägenheter i mitt trapphus, lämnade jag slutligen in arbetet. 99 sidor. Ett hopp om att kanske, förhoppningsvis, få ta examen. Några veckor kvar bara.

Jag åt en risifrutti och öppnade fönstret ut mot gården. Doft av körsbärsblom och en brinnande brasa i stadsparken på andra sidan vägen. Mina ansträngda ögonlock började falla ihop men jag orkade till slut ta mig ut ur lägenheten och hem till min J. Månskärvan på himlen; smal, overklig, fantastisk. Några timmar senare: Kramar, filmjölk och skorpor mitt emot varandra vid köksbordet. Han: upprymd efter en valborgsfest och jag helt helt slutkörd. Dagen efter sov vi till 11:30 och tillbringade dagen i en solig och myllrande botanisk trädgård, tillsammans med Lunds hela arsenal av maj-firande studenter. 

Idag har jag huvudvärk, men jag tror den beror på all sol jag fick igår, så det är okej. Och körsbärsträdet utanför mitt fönster blommar ännu. Våren har väl bara börjat.

Kram,

H.